Vandringen tar sin början vid Riddarhuset – adelns palats och stormaktstidens tydligaste ansikte. Här växte visionen om Stockholm som huvudstad i ett växande rike fram under 1600-talet. Med Gustav II Adolf och rikskanslern Axel Oxenstierna vid rodret började staden formas om: från trång medeltidsstad till en plats som skulle signalera ordning, makt och ambition. Stenhus ersatte trä, nya torg planerades och längs Riddarholmen reste sig adelns palats mot himlen.

Vi följer vattnet förbi Bondeska palatset – ett av Gamla stans mest pampiga byggnadsverk. Här möts adelns prakt, kungamaktens behov och rättvisans historia. Palatset har varit både tillfälligt kungligt residens och säte för domstolar, och används än idag av Högsta domstolen. Ett hus som fortsatt lever i maktens tjänst.

Vid Mynttorget står vi bokstavligen på en historisk gräns. Här gick stadsmuren en gång – mellan tryggheten innanför och osäkerheten utanför. I stenläggningen kan man fortfarande ana murens sträckning. I dag är platsen en arena för yttrandefrihet och politiska uttryck, med riksdagshuset bara ett stenkast bort. Samma plats, nya röster – men fortfarande laddad.

Vi rör oss in i gränderna, där Gamla stans vardag tar form. Smala passager som Gåsgränd och andra bortglömda stråk berättar om ett liv tätt sammanpressat: hantverkare, köpmän, fiskare och sjöfolk. Stockholm var tidigt en internationell stad – tyskar från Hansan dominerade handeln, finska röster hördes i gränderna och varor från hela Östersjöområdet passerade här dagligen.

Vid Vera Siöcronas torg stannar vi upp i ett mer stillsamt rum. Här möter vi berättelsen om kvinnan som reste jorden runt – men valde att slåss för Gamla stan. Genom sitt engagemang bidrog Vera Siöcrona till att delar av stadsdelen bevarades när rivningsplanerna hotade som mest. En påminnelse om att stadens historia inte bara formas av kungar och arkitekter, utan också av envisa röster och vardaglig kärlek till platsen.

På Slottsgården öppnar sig maktens centrum. Här berättas historien om slottet Tre Kronor, som gick upp i lågor natten till den 7 maj 1697. Kronjuveler räddades i sista stund, kungafamiljen flydde och ur askan föddes det nuvarande slottet – stramt, europeiskt och byggt för att manifestera stormaktens självbild. Än idag bär platsen spår av både katastrof och kontroll.

Mellan Slottet och Storkyrkan står statyn av Olaus Petri – reformator, stadskrönikör och en av dem som förde Sverige in i reformationens tidevarv. Under våra fötter döljer sig lager av historia: en medeltida kyrkogård där generationer av stockholmare begravdes, ibland bara decimetrar under dagens gatsten. Storkyrkan själv, stadens äldsta byggnad, har varit plats för kröningar, bröllop, bön och oro – ett andligt nav i en stad där liv och död alltid legat nära.

Vandringen avslutas vid Stortorget – Gamla stans hjärta. Här möts handel, hantverk och historia i ett öppet rum som sett både fest och tragedi. Torget har varit marknadsplats, maktens scen och vardagens mötesplats. Runt omkring reser sig hus som bär spår av skrån, köpmän och generationer av stadsbor.

När vi lämnar torget har Gamla stan förhoppningsvis förändrats – från vykort till levande stad. En plats formad av handel och bön, maktspel och migration, drömmar och vardag. En stad som fortfarande går att läsa – steg för steg.